VJBix-Euro-Mix

Kärlekskod

2011-10-10T19:39:00.004+02:00

Jag letar namnet på en sångerska. Symptomatiskt för eurofans. Det är rätt typiskt för stilen att dessa själfulla egensinniga (läs kongeniala) röster i den syntetiska 90-tals-euromaskinen ofta var hårt arbetande anonyma studiosångerskor. (Vissa har visserligen lyckats få erkänsla, som Sandy Chambers och Annerley Gordon.) Och det är följdriktigt och en klockren jungiansk synkronisitet att en av de bästa euroakterna gick under namnet Unknown, eller att ett av de grymmaste eurospåren som skvalpat runt i eurodancekommuniteten de senaste åren, inte har kunnat identifieras vad gäller producent, rappare, sångerska, projektets namn, eller när, var och hur det släpptes. En hjälte lyckades till slut efter många års efterforskningar lokalisera spåret till en promo 12-tummare med fyra låtar, utgiven i Belgien. Återigen, själen i euron är unknown, som skatten vid regnbågens slut, undflyende.

Så också min sångerska i den här låten, Expression 4 - I Can Dance And Fall In Love, en euroakt från Italien, som producerades av duon Franco Diaferia och Roberto Fontolan, notoriska italo- och europroducenter, högt begåvade hantverkare i eurodancens typiska småskaliga hemindustri. Vi finner deras produkter på en mängd små italienska ettiker och bolag, som vanligt när det gäller 90-talets italodance nästan endast utgiven på 12-tums vinyl för DJ-marknaden. Ibland togs italon över till Frankrike och Tyskland där den då kunde hamna på maxi-CD, för Tysklands del oftast via ZYX.

Man lär sig känna igen sina favoritsångerskor i euron, det är som att de hittar den rätta kombinationen till själens lås, eller är den rätta nyckeln, varje tagg och rygg i nyckeln klickar loss i låsets kontrast. Så det finns ingen tvekan om att det är samma sångerska i andra av Expression 4:s släpp, som I Dream Your Love från 1995.

Och sen i Postive Divison, Movin On, från 1994, producerad av samma duo, naturligtvis används den inarbetade studiopersonalen i de små studiofabrikerna till mängder av produktioner.

Det leder till en av de eviga studiosångerskorna inom italoindustrin, Clara Moroni, som enligt ett spår, som jag dock är tveksam till, skulle vara vår eftersökta sångerska. På hennes kredit - via discogs - finns hundratals sångpålägg på danssläpp 90-talet igenom. Länken till henne går via aliaset Priscilla, artisnamn för sångerskan på Active Box:s spår Drivin' Through The Night, (youtube) återigen producerat av Diaferia och Fontolan. Att det är "vår" sångerska är ingen tvekan om, men är det verkligen Moroni? Lämnar det öppet tills vidare.

Vi tar ett spår till med Diaferia & Fontolan, Valley 68, It's Gonna Be Love, från 1994 och naturligtvis med vår ghost in the euromachine. Visst, ingen annan kod öppnar just den dörren.

It's gonna be love, det är ju det till slut, vad man blir förälskad i, som de ständigt blev i David Lynchs Twin Peaks, så, som en förklaring på berget, underhundens seger och revansch på dansgolvet, reser sig på 10 och knockout, freaket kan och gör det bäst, I Can Dance And Fall In Love! Illustreras kongenialt med horny Audrey Horne och special love agent undercover lover Dale Cooper.

Eurokartan # 7 - Ett truligt eurogeni (Serbien)

2011-08-29T21:16:00.005+02:00

Den uppsynen får mig att tänka på en lite ledsen Robert Gustafsson, utstrålningen är nörden som gjorde en erfarenhet i gatans tuffa värld och återvände med ett budskap. Han är kusin till J.F. Sebastian i Blade Runner, han som ger liv åt syntetiskt material. Doktor, är det gatugängets smarte men veke geni som begått examen vid den undre världens universitet? Dr Iggys pop-persona gör en sådan bakgrundsmyt trolig.

Öster om Trieste och söder om Donau, Dr Iggy är områdets eurokung. Liksom J.F. Sebastian är han förknippad med de vackraste ögon, regnbågsfärgade för att vara mer precis, Oci Boje Duge, från 1995, också titeln på hans debutalbum, är en av den klassiska eurons finaste ballader, ja, man kan nog räkna den som en egen underavdelning inom eurodancen; på alla album fanns det obligatoriska, av vissa ansedda som fillers, downtempo eurorapballader. Liksom rappen är dock euroballaden en del av stilen, som ler och långhalm om någon frågar mig. Förmodligen är det också den här balladen som doktorn är mest känd för, mer än 1 miljon träffar på youtube bär ett budskap.

Debutalbumet, som innehåller åtta spår, är så nära eurodanceperfektion man kan komma, sex rena eurodancespår och två downtempofillers, öppningsspåret är Nikad, med engelsk underrubrik: Never Gonna Make It (Alone). Videon är mörk och dystopisk i klassisk "östeurostil", den är verkligen effektiv för spåret, plockar fram det drömska, eurons dystopiska scifi-nattdjur, full av liv, liksom Ridley Scotts androider som snart ska dö, eurodancen dansade ju också som bekant bara ett par somrar. Det är en hyllning till det raka, de övergivnas värdiga liv i underjorden, bortom eliternas kocketta dekonstruktioner, här sjungs och dansas livets okomplicerade höga lov. Liksom de högre stånden alltid fnyst och rynkat näsan åt folkets enkla men äkta ton.

Vi tar ett ytterligare spår från albumet: Ko Sam Ja (Vem är jag?) Jag har försökt svara på det ovan, du är den som ger eurodroiden liv och själ! Om du har möjlighet, leta fram albumet och njut av eurodance i sin fulla potential!

Den tyska eurofederation # 3 - Sirener och skvalp i eurobaljan ...

2011-08-27T19:24:00.013+02:00

Från den tyska strasse in i studion - ett knippe kids i hoods med allvarlig streetfighter-blick - inte direkt skrämmande, och med måttlig förortskredd, men rätt charmiga. Tyska, absolut, men inte ett tyskt namn lineuppen: Cottura - Italien där - Hardison - den obligatoriska amerikanska GI-rapparen - Browarczyk - tysk med slaviskt påbrå? - Marie-Anett - fransyska sägs det. Det saknas ett namn, inte heller det tyskt, men jag återkommer till det. Och som de säger i introt till balladen I Miss Her: "Fun Factory is a mulitcultural band ..."

Först storyn - tar den i kortform, Fun Factory, som vi alltså talar om här, beskrivs och behandlas i kvadrat och kubik på en kompis fansajt här, och just ja, de har återuppstått i sin tredje inkarnation för något år sedan och den sajten finns här, men jag ägnar dem förstrött intresse just nu, här är den klassiska erans (1993-1996) eurodance som gäller, alltså också den ursprungliga linan, så "falsk" den nu än är - den drivande kraften i projektet är onekligen tyskitalienaren Tony Cottura, freestyledansare, kampsportare, rappare, låtskrivare, producent. Pendlar mellan dancefloor (den tyska benämningen på euro) och eurorap/hiphop. Begåvad, lite trulig med WestSideStory-hederskodex, hedersknyffel i stort sett. Klassisk multikulti-euro-spiritist.

Från kampsporten följer kompisen Steve, de utvecklar gruppens signaturdansstil, ett slags kata för dansscenen. Gruppens framträdanden är en fest för ögat lika mycket som för danskroppen. Eurofighters. Kraftige Rod D levererar tunga och rytmiska raps, Marie-Anett toppar med pitchad chorus ... lång, närmast gänglig, nån skulle säga spetig, med rejäla dansboots stampar hon fast slutklämmen ... vänta nu ... OK, återkommer snart.

Först ögonfest:

Kort resume: Gruppen producerades av de gedigna europroducenterna i Team 33, där bland annat Luis Rodriguez (Modern Talking! Lian Ross!) ingår, låtskrivarhjälp kom från Aris och Kesselbauer. Första singeln är egentligen ett instrumentalt stycke, Fun Factory's Theme, på vinyl redan 1990, på maxi-CD 1992. Första vokala släppet var Groove Me 1993, en exstatisk eurodänga i den högre skolan och riktig personlig favorit. Under 1994 släppte de tre klassiska eurospår: Close To You, Pain och Take Your Chance, fr o m 1995 övergick de i huvudsak till europop/reggae i AoB-stil, okej, men inget jag slösar ord på här.

Här är min videoedit av Pain:

Fun Factory, en av eurons klassiska trademarks och avtryck. Och som hunden följer tjuven i spåren också den obligatoriska sångfejken. Det komiska Cappella-syndromet, den tragiska E-type-lögnen. Sångerskan som inte var tillräckligt snygg, fit, för att få stå i eget namn och egen kropp på scen och i videor. (Är inte euron som Kikki Danielsson-såpa? En anledning till för att älska den f ö.) I det här fallet har det uppdagats att den riktiga sångerskan var - först känd som "Balja" - Balca Tözün, med turkiska rötter; hennes youtubekanal. Endast 17 år 1993, förekom hon endast i gruppens första video, den till Groove Me.

Av okänd anledning fick hon träda tillbaka, söt var hon i vilket fall. Det sägs nu att det är hon som står för all den kvinnliga sången i låtarna på de två första albumen, Non-Stop! - The Album (1994) och Fun-Tastic (1995), hon stod under kontrakt som inte kunde brytas så enkelt. Och jag har inget anledning betvivla att så är fallet.

Enligt ryktet kunde Marie-Anett inte ta en ton, men varför ska man tro allt i en biz som redan visat sig kunna ljuga och bedra rätt bra. I själva verket släppte M-A en popsingel 2000, Be The One, och verkar visst kunna sjunga, rätt OK dessutom, även om låten är tämligen slätstruken B-pop. Och wailandet i introt får mig osökt att tänka på wailandet i outrot till Take Your Chance! :)

Kanske gjorde M-A ändå en del sångpålägg i studion, och hon krediteras ju för "voice" på albumet, kanske ville producenterna ha med ett minimum av hennes röst för att få ett slags täckning, Balca kunde ju betecknas som körsångerska om det knep.

Men nu är tiden och brotten sonade, euron går igen in i den mytiska och ironiska drömvärlden; och hela gruppen är digitalt återförenad i omslaget till första och bästa albumet Non-Stop!

Vaktombyte i eurons värld!

2011-07-02T22:49:00.005+02:00

Ja, faktiskt också i den politiska EU-världen, Ungern lämnade över ordförandeklubban till Polen bara igår, den 1 juli. Vilket är en skön synkronisitet till ett skede i den viktigare eurovärlden; de senaste månaderna har just ungersk och polsk eurodance förtrollat mina spellistor, så vad passar bättre än att fira vaktombytet med en kombinerad ungersk-polsk eurospellista! ->Dzieci Europy! Children of Europe! - Tancolj! Taniec! Dance! Dansa!

Den tyska eurofederationen # 2 - Keyboardister

2011-05-03T17:35:00.006+02:00

trängs i många tyska musikstudior också i rollen som producenter. Den mest kände inom ramen för temat på den här bloggen torde vara Michael Cretu. Det finns fler exempel, en är Achim Oppermann som liksom Cretu har en gedigen musikerutbildning i botten, där det ingick bl a kompositionslära.

Under 80-talet var Oppermann låtskrivare, producent och keyboardist i tyska stadiumrock/pop-bandet Lake, återigen en parallell till Cretu, som hade en liknande roll i sitt Moti Special. 1985 grundade Oppermann en egen studio som fortfarande är igång, och har jobbat med artister i en mängd olika genrer. Det lyser hantverkskunnande om Oppermann och hans tyska studiokollegor. Det är perfektion som är ledordet. Som han säger på sin studios hemsida, ingen kan garantera en hit, men man kan se till att göra det rätt på vägen.

De tyska europroducenterna och kreatörerna tycks ha haft den devisen skriven på sina studioväggar. Den är slående hur robust och välproducerad den tyska eurodancen var, även om den stora mängden som spottades ut snart tog död på marknaden genom det ofantliga överutbud som måste ha skapats. För en nörd som mig är det å andra sidan bara att tacka och ta emot, det finns nu drivor av välskriven och välproducerad tysk euro från guldåren att skrota omkring i. Genom nätet kan man ju hitta hur mycket som helst till rimliga priser. Ett sant nördnöje.

Oppermann får väl då representera den gedigna keyboardist-euron med kvällens låt, euro-rykaren Bodytalk (Dance Edit), från enaktaren H2Blond, från det gyllene euroåret 1994. En personlig favorit som jag hittade i en mix på www.eurodancehits.com för några år sen.

Eurokartan # 6 - Den tyska eurofederationen (intro)

2011-05-03T16:53:00.005+02:00

Tyskland, ett av eurodancens kärnländer, inte minst vad gäller MÄNGDEN producerad eurodance under de klassiska åren 1993-1996, endast Italien konkurrerar på den fronten. Om Tyskland också hade den största och mest hängivna europubliken, det kan diskuteras, men med tanke på landets folkmängd så är det nog riktigt, om vi tänker absoluta tal, däremot är jag mindre säker att det gäller om vi talar relativa termer, relativt sett så var nog euron mer populär i de nordiska länderna och Östeuropa.

Vi har redan nämnt mängden, för att orientera sig i den tyska euroscenen skulle vi behöva en mindre bok till utrymme. Men en nyckel att bryta ned scenen i hanterliga byggstenar är att tänka federation, som i Förbundsrepubliken Tyskland. I st f Tyskland tänker vi Bayern! Men delstaterna är här i stället musikindustriella institutioner: skivbolag, klubbar, studios och producenter, artister, media och marknader.

Vi sätter producentteamet i centrum för vår historia. Jag kallar det producentfamiljerna, med den termen kan vi fånga in ett fenomen av hanterlig storlek. Framöver kommer vi att titta lite närmare på några av dessa: som familjen Catania & Kays (Scatman Johns producenter); Ballweg & Lindner; Nosie Katzmanns Frankfurtnätverk m fl.

Eurokartan # 5 - Sommarvemods-euro (Den nordiska euroscenen)

2011-04-17T17:19:00.012+02:00

Egentligen finns det så mycket klassisk europroduktion att de enskilda nordiska länderna skulle kunna behandlas enskilt, men på många sätt finns det anledning att se Norden som ett sammanhållet område i eurosammanhang. Mer förenar än som skiljer, och det ger ett större material att jobba med, och spännande jämförelser kan göras.

Sommarvemod skriver jag i rubriken. Det är något som många av oss erfarit i den där känsliga åldern ca 15-25, den flyktiga sommarens löften och längtor och den ständigt jäktande och mörka höstens annalkande, vem har inte känt den vemodiga augustiångesten, eller hur det med Ratata är sent i september. Den känslan av blandad glädje, sorg, vemod, hopp och fruktan; den där sammansatta nordiska sommarkänslan, är hur jag skulle vilja beskriva grundstämningen i mycket av den nordiska elektroniska dansmusiken, här närmast då eurodancen.

Det är ju i den 15-25 års sommarexistensen som euron har sitt rum, sitt lyssnings-, dans- och klubbrum: sommarstaden, kuststaden, stranden, turisthaket. Fyllebröl, hormoner som sprutar, sexet här och överallt. Och kanske lite mer subtilare stämningar. Primitiva och lite mer eteriska energier fyller den nordiska sommarnatten.

Allt det här finns ju också i den nordiska pop- och rockmusiken i stort, det är genreöverskridande, och finns också i andra nordiska kulturella uttryck. Men låt oss stanna vid euron och zomma in den här känslan där. Låt oss ta den danska vägen. Vi kommer då till en särskild nordisk dialekt, som vi antagligen känner igen ganska snabbt som just dansk: gladlynt, tokrolig men med mörkare stråk under ytan. Dansk sommar öppnar sig i olika väderstreck. Mot södern i Cut 'n' Moves glad-melankoliska party-euro-hiphouse, Give It Up från 1993.

Dansk eurodance tar sitt avstamp någonstans där, den domineras, överskuggas av just den här hiphouse-stilen, med stor livesättning för större och mindre partyn. Det är snarare partyscenen än DJ-båset som är målet. De stora euroakterna i Danmark, är just egentligen inte euroakter utan kombinerade hiphouse/streetparty-akter, med ett och annat renodlat eurospår inkastat i utgivningen, det gäller akter som Cut 'n' Move, Sound of Seduction och Nice Device. (Infernal började lite i samma ända.)

Någonstans här kommer Ace Of Base-fenomenet in, de tog som bekant den danska vägen till världens vemodiga popsommarhjärtan; och Mega Records roll, och Denniz Pop, SweMix, Dr. Alban o s v. Vi får gräva mer kring det senare, här tar vi det översiktligt. Det finns anledning av närmare särskåda den så typiska danska eurobubbelgum-stilen, med Aqua i täten, som tar flykt just vid slutänden av den klassiska eurodanceperioden (1995), och som mer än någon annan EDM-stil ärver mycket av eurons stilelement (t ex rapp och sjungen chorus). Det finns också ett rent produktionssamband mellan stilarna, producenter och artister med erfarenhet från euron tar steget över till den nya framgångsrika stilen, t ex Aqua-producenterna Jam & Delgado, och rapparen René Dif, som tillsammans med Ali Movasat aka DJ Aligator hade (grymma) euroakten Factual Beat. Att bubbelgumstilen är typiskt dansk i sitt uttryckssätt behövs knappast sägas, den lättsamma ironiska touchen passar inte riktigt tungdansade svenska grovkängor.

Den stilen lämnar vi dock därhän på denna bloggen, men den ingår i det historiska eurodance-sammanhanget. Vi slänger in ett nytt stilexempel, just från Factual Beat, euro av toppklass på min skala. Från det enda albumet Groove Your Soul 1995, fyllt med europärlor, powervokaler från Christina Geisnaes.

Ok, vi har botaniserat lite i dansk euro, i alla fall förutsättningarna för den. Det finns anledning att återkomma till den kanske inte stora men i vilket fall högkvalitativa danska euron framöver. Vi återvänder lite till vårt sommarvemod i slutet, och flyger över till Norge. Och landar på kusten med norska euroakten Devotion (James Ekgren och Cecilie Hafstad), med deras första singel Makes Me Feel från 1994, vad bättre än följande spår bekräftar tesen i mitt inlägg? Den nordiska sommarstrandens sammansatta euro-energier ... <3

Euro-ideologi ...

2011-04-16T21:39:00.009+02:00

bara för upplysningens skull: vi snackar inte ett knyst om valutor här, utan om värdebeständiga och inflationssäkrade saker: eurodance! Egentligen är väl eurodancen opolitisk som få andra musikstilar, men kanske ändå inte, den klassiska euron hade ju feelgood-positivism och partyenergi som mål och medel: Move your body! Rätt mycket new age-frigörelse där. Sen finns det ett allmänt humanistiskt multikulti-budskap i mycket av euron, tänk Ice MC - Nottinghams Ian Campbell, som haft större delen av sin musikaliska karriär i Italien, från 80-talet och framåt, som dansare, musikskapare m m - och Take Away The Colour!*

Hittade en kul programsnutt på SR:s hemsida från programmet Brunchrapporten, författaren/journalisten Isobel Hadley-Kamptz pratar om liberal musiksmak en bit in i programmet och konstaterar att man i det fallet inte kommer förbi synten! Kan bara instämma och sen nämner hon också eurodance som en del av liberal musiksmak, kan ju bara hålla med en andra gång! :)

Men, till kvällen så står euron i alla fall på egna ben och tjänar inget parti - utom möjligen sitt eget, den frigörande energin är dess egen och erbjuds alla, take it or leave it, det är upp till dig! Liberaler kan nog följa med en bra bit där. :)

*Det finns två versioner av denna, den första från 1993, producerad av Robyx på DWA, har en okänd studiosångerska på chorusen. På scen framträdde Ice MC med "Jasmine", som har krediterats för sången men jag är osäker hur det förhåller sig med det; hon framträdde på scen läppsynkande på sånger där bevisligen Alexia (Alessia Aquilani) var den verkliga sångerskan, t ex Think About The Way (1994), i videon till den sången är det fortfarande Jasmine som framträder. Det var först med It's A Rainy Day (också 1994) som Alexia tog sin rättmätiga plats - på scen och i musikvideorna - vid sidan av Ice MC. I den omarbetade/uppdaterade versionen av Take Away The Colour från 1995 - '95 Reconstruction - framträder Alexia både på sången och i videon (nedan), en av mina verkliga eurofavoriter som pressar formatet till det yttersta, toppklass när det gäller euro i min bok, men också nära gränsen till när hela den klassiska eurodance-epoken imploderade, extra vemodig känsla som laddas där.

VJBixMix Video Edit # 1

2011-04-16T01:34:00.006+02:00

En av de mer tacksammare uppgifterna som video-DJ är att klippa ihop videos för mixar av klassiska eurospår, här är mitt senaste alster, en video till tyska Pharaos* monsterhit There Is A Star från 1994 (deras andra singel), den grymma Interplanetary Fun Mix bara måste få ett videotrack, ihopklippt med material från tre olika videor, dels orginalvideon, ett liveframträdande och videon till I Show You Secrets. Det är den första halvan av den fullständiga mixen som jag använder i denna video-edit.

*Pharao bestod av rapparen Deon Blue och sångerskan Kyra, och producerades av Alexander Hawking och DJ Stevie Steve. Förutom There Is A Star hade de hitar med sitt första spår I Show You Secrets (1994), och tredje singeln World Of Magic (1995), de släppte också ett självbetitlat album 1994; akten somnade av några år men återkom med singeln Temple Of Love 1997, då endast med sångerskan Kyra, och albumet The Return (1998). Det var det sista som hördes ifrån denna klassiska euroakt.

Eurokartan # 4 - Den magiska euromaskinen (Spanien)

2011-04-10T14:31:00.015+02:00

Jag ska inte skriva särskilt mycket om makina, men det är svårt att komma förbi denna för Spanien så speciella edm-stil. Makina, av maskin, är en lekfull, både hårt mekanisk, studsig och samtidigt drömmande poetisk dansmusikstil, närmast ett fenomen knutet till spanska rejv-klubbar under 90-talet.

Vill man förstå spansk euro, måste man alltså ha makina med i bakhuvudet. Den spanska 90-talseuron befinner sig delvis i ett spänningsfält, inflytandet från italon är mycket märkbar, men det finns också en stark egen dialekt, som leker med makina och olika inhemska latinogenrer, inte att förglömma freestylestilen. Sen har vi hela Ibizafenomenet med dess avläggare längs solkusterna, som jag inte direkt ska gå in på här, men som naturligtvis haft ett stor inflytande på den spanska klubbscenen överhuvud.

Spansk euro, liksom euro överhuvud, var väl närmast avsedd för massklubbandet, eller produktioner för landsortsdiscona av DJs/producenter från "provinsen", men riktigt så enkelt var det nog inte, och är det definitivt inte nu heller. På de brittiska öarna, var exempelvis italon i stor utsträckning något i huvudsak för undergroundscenen, även om Cappella och Bortolottis Media Records kanske mest tillfredsställde det kommersiella klubbandet (kopplingarna och interaktionerna mellan GB och Italien på den elektroniska dansmusikens område är viktiga och komplicerade, men ska inte närmare beröras här).

Så är några av de strukturella förutsättningarna utredda. Tittar vi närmare ser vi att den spanska euron återfinns på vissa etiketter, liksom i det polska fallet, och samma mekanismer är delvis i farten även här; kompilationer, import och lärprocess. Men Spanien är ju med på tåget väsentligt tidigare än Polen, solkusterna är ju inte direkt isolerade platser.

Etiketter med stor euroutgivning var t ex Blanco y Negro, Max Music (Spaniens motsvarighet till Snake's Music?), Prodisc, Contraseña Records m fl. Ögnar man listorna på discogs ser man snart den stora mängden importerad italo och inhemska dansremakes på stora engelska pophitar. Jag är vanligen inte särskilt förtjust i de senare, men spanjorerna gjorde ofta något extra, så i det här fallet följer jag med en rejäl bit.

Rena euroakter, som vi känner från Sverige och kontinenten, med rappare och sångerska/or, hittar man inte så många i Spanien, ASAP (David Ferrero & Yilena Giusti) var förmodligen den största akten, de hann ge ut rätt många album (aktiva 1992-1998 cirka) och var populära i hela den latinskspråkiga världen. Det kan noteras att mycket av den spanska euron är just spanskspråkig, vilket bidrar till den egensinniga euro-dialekten. Jag lär återkomma till ASAP, men det är inte de som ger störst anledning till att älska ibe(u)ron.

Personliga ibe(u)ro-favoriter är akter som Piropo, Yoly, Rebeca, Scanners och en mängd mindre akter. Det finns anledning att återkomma till det stora antal fina eurospår som producerades, här lägger vi bara grunden för vidare utforskning. Ett exempel i alla fall, till sist, av en av mina personliga favoriter just nu: Yoly med To France (1995); Yoly (sångerskan Yolanda Del Campo), låg på Contraseña Records och producerades av Gerard Fortuny och Sebastian Rios. Två 12-tummare gavs ut 1995, Say Me och To France. "Never gonna get to France" sjunger hon i den senare, men sanningen är att spansk edm visst hittade ut till den kontinentala marknaden, inte minst till Tyskland, med det är en annan story. To France är en magisk italo-makina- euro-hybrid som fångar det bästa och rätt typiska för den iberiska euron.

Eurokartan # 3 - Ámokfutók (Ungern)

2011-04-09T20:33:00.013+02:00

Ungersk euro? Ja den finns, och den är grym! Nu ska jag inte koncentrera mig på värdeomdömen, men lika bra att visa var min tendens finns.

Den story vi berättar här börjar vi med Sömngångarna, med rätt association är det en ganska bra beskrivning på stämningen i ungeuro, den är drömsk och mörk, lite åskväder, hedar och transylvanskt vampyrmörker. Sömngångarna, eller Alvajárók, var den första stora euroakten i Ungern så långt jag har koll. Den låg på det ungerska bolaget Magneoton, och hann ge ut två album, det självbetitlade Alvajárók 1993 och De... 1995, då under det nya gruppnamnet Alvajárók II, de hade splittrats under mellantiden. Kvar var sångerskan Tanita och rapparen Csonti. Den som lämnat var centralgestalten på den ungerska euro- och dansscenen (överhuvud), Kozso, en artistförkortning för Zsolt Kocsor (f 1965), med bakgrund som rockmusiker.

Från sömngångare till att löpa amok, eller Ámokfutók, som var den akt han grundade och blev centralgestalt i som rappare, låtskrivare m m. Han teamar upp med JeeJee (Jakab György) och sångerskan/dansaren Tissy, som på senare tid f ö jobbat med vår egen Dr. Alban! Konflikten med den gamla akten var inte värre än att också den nya knöts till samma bolag. 1994 kom det första albumet, det svåröversatta Sebességláz. Men det har med fart att göra, vilket också det surrealistiska albumomslaget visar. Från albumet märks spår som Bad Man (musikvideo 1).

Det är dock det andra albumet, Varázsolj El! ("Ta med din!") från 1995 och singeln Szomorú Szamuráj - Den gråtande samurajen - (musikvideo 2), en av de största hitarna överhuvud i Ungern - som cementerar Kozsos artistpersona, lite som en korsning mellan E-type och Alexander Bard för att översätta till svenska euroförhållanden (eller eurorappens egen Adam Ant!). Båda albumen är verkligt attraktiva, egensinniga, mörka och romantiska eurorökare. Det får representeras av titelspåret på Varázsolj El!, en personlig favorit (musikvideo 3).

Vi nöjer oss där så länge, Ámokfutók har gått genom olika skepnader genom åren men liksom E-type finns centralfiguren kvar, Kozso. Men det är en annan historia. Sen finns det en massa annan ungeuro att presentera, Carpe Diem, Soho Party, Magic Kefir, Cre-Dance ... och inte att förglömma Judy, Fanny och Betty Love! <3

Eurokartan # 2 - Snake's Music (Polen)

2011-04-07T14:00:00.010+02:00

Music for the masses, kanske är det intryck som polska skivbolaget Snake's Musics diskografi ger vid ett första påseende (discogs). Vara som det vill med det, säkert är det vinstintresse som ligger bakom den massiva utgivningen. Men det som intresserar oss här är snarare vad som gömmer sig i denna utgivning i fråga om eurodance. Snake's Music har uppenbarligen haft en mycket stor betydelse i den snabbt uppblomstrande och delvis kvarlevande "euroscenen" - om det går att använda sådana uttryck i dessa sammanhang - i Polen.

Verkyget heter samlings-CDn. Som diskografin visar, med titlar som Just Dance, Dance Control, Dance Land, World of Dance, Move Your Body och runt 20 andra (!), måste euromarknaden varit ganska stor. Vilken är effekten? -->Mycket vill har mer! Många av spåren licensierades från västliga bolag, särskilt tyska, italienska och skandinaviska (mitt intryck). I vissa fall kommer de med något års eftersläpning, men snart är utgivningen direkt i sync med de europeiska hitlistorna. Många västliga produktioner verkar också ha varit rena beställningsverk för den polska marknaden, vissa t ex svenska euroakter var helt inriktade för den polska marknaden, det är ofta spår som endast återfinns på polska samlingar, och är väldigt eftersökta av eurofans idag.

Det är också värt att notera den stora importen av kanadensisk "euro" till Polen, det är uppenbarligen den stora polska etniska gruppen i Kanada som här förmedlat musiken tillbaka till Polen, den kanadensiska euroscenen var själv en frukt av den inhemska NRG/freestyle-traditionen och import av orginaleuro, resultatet blev en mycket intressant hybrid med korsbefruktningar, akter som Capital Sound typiska. Det ska också noteras att bakom en av Kanadas största dansakter Captain G.Q., återfinns polskfödde Mark Burzych, knuten till Kanadas betydelsfulla dansetikett Numuzik Inc, populär i båda länderna.

På samlingarna finns dels originalspår, men vilket är intressant, också polska remakes, med nya (phoney) artistnamn, på t ex volymen DJ's Killer Vol. 1 hittar vi L.O.V.E. med Max Don't Have Sex With Your Ex, alltså en remake av Erotics hit. Alltså en ren studioproduktion för samlingsvolymen och den inhemska marknaden, det gäller för de övriga 18 spåren på CDn. Kvaliteten på produktionen i det här fallet kan jag inte uttala mig om, men av annan produktion så vet jag att den ofta är hög. Vi kommer därmed till en ytterligare intressant effekt: vi får en väldigt uppövad och skicklig studiokompetens. Efterhärmning av föregångare är som bekant inte det sämsta receptet för att bli skicklig själv, det är grunden i alla lärlingssystem.

Alltså: vi får ett gott eurohantverk i Polen, vad sker? Den får uttryck i inhemsk orginalproduktion, nu exploderar formligen den polska euroscenen och en mängd dansakter ser dagens ljus runt 1995. Och de lever i miljön av den inhemska discoscenen, den s k disco polo-stilen som utvecklats ur 80-talets euro- och italodisco, och väl närmast kan liknas vid ett slags dansbandsfenomen, men med större inslag av syntsound.

Vi kan plocka en av dessa studiokompetenser som satt som spindlar i den polska europroduktionen: K. Czub - aktiv för Snake's Music och euroetiketten Blue Star - återfinns krediterad som producent och låtskrivare m m för en mängd av den inhemska euroscenens akter; Izabela, La Strada, 4 Jumps, Shock, M&M, Power Play, Karolina, Kaska, Lady Dance ...

Listan blir lång. Själv är jag mycket euro-förtjust i resultatet, vad polackerna gjorde med euron, var attraktivt, de pressade verkligen formatet i rätt riktning och lyckas få in en magi, med en egen dialekt, den mesta produktionen är också polskspråkig, gillar! Personliga favoriter är Pop Power Company, Kaska, Shazza och Alphabeat (inte att förblanda med den danska gruppen).

Vi låter Kaska få ge smakprov på polsk euro, när den glimrar, från hennes album Ja Wiem (Jag vet) från 1996 (Blue Star BSCD 034) som också är titelspåret.

Eurokartan # 1 - Electro Team (Kroatien)

2011-04-06T13:09:00.007+02:00

Electro Team, eller E.T., är en av Kroatiens största och mest populära dansakter. De sparkade igång redan 1987 - foten tillhörde Adonis Culibrk aka Boytronic - som en kombinerad dans- och hiphopakt. 2007 firade de sitt 20-årsjubileum. I vändor och omgångar anslöt sig Dá Real, Sky Rocker och blonda sångerskan Vanna (1991-1998). De producerades av Ilan Kabiljo som ingick i en duo med Vanna: Ilan & Vanna. 1991 fick E.T. stor hit med Molitva Za Mir (Bön för fred), i samband med kriget, i för tiden rätt typisk euro-hiphouse-stil.

1993 - som så många andra "streetdanceakter" - ömsar gruppen skin till euroakt - vilket intresserar oss här - de får en stor hit med Tek Je 12 Sati (Klockan är bara 12), 1994 kommer albumet Second To None som definierar kroatisk euro, hela 8 singlar släpps från albumet. Framgångarna kröns med det kroatiska musikpriset Porin (1994 och 1995), för bl a bästa vokala prestation, bästa video och låt - Da Ti Nisam Bila Dovoljna (Att jag inte var nog för dig). 1996 kommer tredje albumet Anno Domini som säljer i 60 000 ex, men då är den stora eurovågen redan förbi, i alla fall i Europa i stort.

Vi plockar ett framträdande med deras prisbelönta hit Da Ti Nisam Bila Dovoljna, från miss Croatia 1994, mer än 500 000 träffar på tuben vilket säger en del om deras popularitet. Ett tight euronummer med klassiska ingredienser, eurorap och vemodig emotionell chorus. Rätt snygg koreografi oxå, Vanna i rött babydollish fodral är ju inte heller fel, hon kommer verkligen genom skärmen, iaf min.

Nytt liv

2011-04-06T13:00:00.003+02:00

finns för mycket fantastisk ojrå för att bara släppa denna bloggen. Nå, livet går vidare och kör nu på egen hand, att VJ:a för en stor sajt tar väldigt mycket tid och kraft. Nu får musiken och lusten stå i centrum. Massa idéer och musik att blogga om, närmast blir det en börjar med en europeisk rundresa i eurons magiska 90-tals värld, vad är inte mer passande i detta sammanhang än att utforska eurons europeiska karta? :)

Vi besöker Kroatien, Polen, Ungern och Spanien i den första vändan ...

Alla helgons ...

2009-10-31T00:47:00.002+01:00

vad passar bättre än att fira med lite halloween-euro? Föregångaren till euroakten Magic Affair, Mysterious Art, producerad av i är bortgångne Mike Staab, hade den perfekta allhelgona-glorian. Här Requiem från 1990.

Savage är tillbaka!

2009-10-02T03:41:00.003+02:00

Kungen och skaparen av italodisco, Roberto Zanetti aka Savage, och head för DWA Records är tillbaka med ett grymt nuitalospår: Twothousandnine.

Knäsvag italoromans ...

2009-09-15T00:24:00.004+02:00

Vad kan vara mer bitterljuvt än hyperromantisk italo/hi-nrg a la 80-tal? Några youtubefynd. Först ett sällsynt spår av Axel Breitung, under monikern White Pillow: So Lonely, 1986. Sen från nederländska ettiketten Hotsound (numera hos ZYX), smått sensationellt undersköna Attack feat. Sisley Ferré: Special Love, från 1987. Slutligen Special Touch, högoktanig hi-nrg från samma label, med Lovegun. Minnesvärd för knäsvaga rader som You shot me down, Down in flames ...

Rose

2009-08-08T00:32:00.003+02:00

Rötterna till 90-talets eurodance går mycket via italodiscoakten Rose, frontat av sångerskan (eller modellen?) Elena Feretti. Magic Carillon brukar anges som startpunkten för den kommersiella italon. Den gavs ut 1984 på alla italosamlares fetishlabel Discomagic, och producerades & skrevs av Robyx aka Roberto Zanetti, kanske mer känd som italoartisten Savage. Och mindre känd som mannen bakom eurodanceakten Ice MC.

Via discogs hittar jag att Rose blev övningsobjekt för fler välkända blivande europroducenter. Andra singeln, Fairy Tale från 1985 skrevs och producerades av Gianfranco Bortolotti, skaparen av eurokter som Cappella, Anticappella, 49ers, Clubhouse m fl. Visste inte att han hade ett så lyriskt sound i sina producentfingrar.

Drömmens färg och global eurostatistik ...

2009-07-22T23:13:00.005+02:00

Kollar den oändligt fascinerande tittarstatistiken på mina youtubevideor, som till 95 procent består av ren klassisk eurodance från åren 1993-1996. Under senaste året - 21/7-21/7 - har jag haft 87 000 unika tittare från hela världen; 72 % är män, 28 % är kvinnor. Åldersmässigt dominerar gruppen 25-34 med 30 procent följt av gruppen 35-44 med runt 27 procent. Lustigt nog är 18-24 åringarna lika många som 45-54 åringarna, runt 13 procent. Ännu mer fascinerand är att nära 5 procent av eurofansen är plus 55, eller i reda tal runt 4 000 världen över! De tre populäraste videorna är Bushman: No 1 Else med 11 %; K2: Die Nachtigall Singt med lika stor andel, följd av B.G. the Prince of Rap: The Colour Of My Dreams på tredje plats med 7.1 %.

Fördelat på världsdelar/regioner ser det ut så här:

Europa, redovisningen är tyvärr aningen svårtolkad, med det verkar som cirka 50 % av alla mina tittare kommer härifrån, i reda siffror runt 40 000. Allra flest tittare har jag i Tyskland. Det smittar också av sig på vilken video som är populärast bland européerna, den tyska "Völkish-eurohiten" med K2: Die Nachtigall Singt. 13 % procent av Europas tittare och hela 35 procent av Tysklands har den som sin populäraste eurovideo. Näst flest tittare har jag i Polen, följt av Sverige strax före Finland och Ungern. Noterar att mina svenska vänner är väldigt hemmakära, bland topp tio finns endast svensk euro, toppat av Look Twice: Move That Body, med 13 procent.

USA: 7 100, här dominerar Kalifornien kraftigt, följt av NY, och lite längre ned Texas, Florida och området kring Chicago (Illinois). Flest USA-tittare har min Hi-NRG-mix som är väldigt populär i Kalifornien, jag blir smickrad!

Asien: 6 300 unika tittare, här dominerar Japan stort, här spelar eurobeat-faktorn förmodligen in, och min Hi-NRG-mix är den populäraste videon! Det är en fascinerande spridning av tittare från hela kontinenten: Kina och Vietnam ligger på 2:a, 3:e plats. Kina tycks blockerad från min kanal från slutet av mars i år. Sedan följer en jämn spridning av tittare från Indonesien, Sydostasien, Indien, Pakistan och Centralasien. Bushman: No 1 Else håller första platsen i de flesta länderna. Rätt lustigt är att en ganska risque eurovideo (Taboo: I Dream Of You Tonight) är trea i Pakistan, två i Indien samt etta i Indonesien, hmmm.

Afrika: 1 800 unika tittare. Algeriet, följt av Marocko dominerar kraftigt, Sydafrika, Libyen, Tunisen och Egypten följer längre ned, i stort i jämnbredd. Afrikas preferens skiljer sig från Asiens och USA:s. Den populäraste videon är B.G the Prince Of Rap: The Colour Of My Dreams.

Sydamerika: 24 000 unika tittare. Näst efter Europa den kontinent med flest tittare, inte förvånande med min kännedom om eurocommunityn. Här är det åter en annan video som är populärast: AB Logic: AB Logic med 13 % av tittarna. Brasilien är kraftigt dominerande etta (inte förvånande), följt av Peru på en lika dominerande andra plats (heller inte förvånande) samt Chile på tredje plats.

Mellanöstern: 2 300 unika tittare. Här blir det extra intressant. Liksom i Afrika är här B.G. The Prince Of Rap populärast (15 procent). Flest tittare har jag i Saudiarabien och Israel! De ligger i stort jämsides, och i båda länderna är just B.G. den populäraste euroartisten, 18 procent i Saudi och 14 procent i Israel. Som tredje land kommer Turkiet där B.G. också är populärast.

Denna enighet är ju ganska hoppingivande. Bortom politik och strid kanske det finns en dröm och en färg som förenar, helt i eurons anda! Peace!

00-tal # 2

2009-07-21T22:34:00.002+02:00

Plocka upp bortglömd men überbegåvad artist, feature denne på en dansrelease. Rätt mycket 00-tal. Gärna för mig, som när producentduon Loverush UK! (Mark Schneider & Kinky Roland), plockar upp en av pophistoriens bästa sångerskor och artister, Marcella Detroit. Är devot beundrare av den damen, och blir så lycklig när hon äntligen bidrar på en dansrelease, där hennes röst kommer så perfekt till sin rätt. Det är ett Mystery To Me, att det tog så lång tid (2007) ...

Udda praliner ...

2009-07-09T13:00:00.004+02:00

i den belgiska chockladboxen. Nog får det svärmorsdrömlika eurodance boybandet Good Shape, spetsat med söt gaylikör, räknas dit. Och så underbart de smakar. Deras första singel Take My Love (Koen De Beir/Phil Sterman) från 1994 är ju bara helt udda och en total kortslutning, perfekt! Sånt här gillar den här bloggen, videon är ju liksom överladdad med inverteringar. Euroboydroids, en ny ras har lagts till i eurofamiljen. Här är deras diskografi.

Fiskstjärt

2009-07-06T08:11:00.003+02:00

kunde man behöva nu när regnet bara öser ner. Får lust att dyka ned i det stora blå, och göra sällskap med sommarens vemodiga sjöjungfrur. En hyllning till dessa våra förlorade systrar, och de förgångna årens magiska euro. Österrikiska Unique II med Mermaids, från 1996 och albumet Level II, oerhört begåvade Heidi Pfau aka Jade Davies på sången.

VideoNytt # 8

2009-07-04T22:50:00.005+02:00

Koskällor, latexbrallor och iberiska svarthättor, det räcker för att göra en regnig dag lite gladare. DJ Abel Almena levererar en skön blandning av hi-nrg, discohouse och en stänk electroglitz. Sommarens euro och video så här långt, Sophie for maka på sig så länge, för Welcome To The Action. PS: Min kompis Jason påpekar att koskällorna är samplade från Miquel Brown: So Many Men, So Little Time. Koklocksklassiker, alltså ko-klocks-klassiker.

Factory Team goes Croatia ...

2009-06-29T22:12:00.002+02:00

vet inget om produktionen, men nog låter det som någon av FT:s pumpande blytunga europroduktioner från mitten av förra decenniet. Sanja Novinc med Ja Te Zelim Probati. ZagrebFest 1995. 10/10.

David Brandes ättlingar

2009-06-02T01:25:00.002+02:00

Det kan man med stor rätt utnämna gänget bakom tyska euroakten Acting Lovers till. Producenten och låtskrivaren Patrick Thomson är en av mina kompisar från EuroDanceHits.com, så jag är väl biasd, men är ärligt rätt såld på deras debutalbum, Get It While It's Hot, som precis släppts bland annat på iTunes. Ljudbilden är rätt mycket indie, åt electropophållet, men låtskrivandet, refrängerna och den underbart bitterljuva naiva euroromantiken är topnotch. Deras vokalist Miss Madison är född eurodroid.

Acting Lovers kommer mig att tänka på svenska Neverakka, förutom de uppenbara influenserna från klassiska euroakter som E-rotic (David Brandes) och S.E.X. Appeal (syskonen Hegemann). Nu väntar jag med spänning på vad deras sidoprojekt Madeleine ska komma upp med. Tillsvidare konstaterar jag nöjt att det finns hopp för euron i det tyska hjärtlandet.

00-tal # 1

2009-05-21T21:03:00.005+02:00

Lite tillbakablickar på det senaste decenniets EDM under den här rubriken. Freemasons figurerade i förrförra posten, låt oss se vad de säger om sig själva i sin officiella myspacebio: 5 Consecutive UK Hit Singles *Debut album 'Unmixed' has gone silver* UK’s most successful (Grammy Nominated) Remixers* Production career off to an amazing start* In-demand International Dj’s. Osv i självgratulerande CV-stil, enligt standard 1A för DJ-slash-producentbiografier.

Russell Small, ena halvan av Phats & Small, och James Wiltshire är übertypiska för det mesta som är bra men också rätt formulärt med 00-talets kommersiella dansmusik. Välproducerat upp över öronen och effektivt till döden på discot. Discohousen, visst är det 00-talet i ett gungande nötskal på dansgolvet? Deras första släpp från 2005 med Amanda Wilson på sången kan sättas in som definition utan kommentar i wikipediorna över stilen.

Är det profetiskt att de nu tagit dansgolvsmörderskan Ellis Bextor i båten? Risken finns ju där, att det slår över i just död. Men än lever discohousen i högsta välmåga, den får gärna några år till för min del; frågan är dock om inte Freemasons själva börjat röra sig ur denna rätt trånga kostym ut i mer melodiska 80-tals marker, senaste släppet med Sophie Ellis Bextor är ju ett tydligt tecken på det. Men redan i deras nästnästsenaste från 2007, covern på Alanis Morissettes spökballad Uninvited från 1999, är denna rörelse skönjbar. På sången dottern till Fleetwood Maciga folkpopsångerskan Judie Tzuke, Bailey. Oinbjuden eller inte, nånstans här börjar 10-talets kommersiella dansgolv. OSA, jag tackar ja.

VideoNytt # 7

2009-05-20T18:19:00.004+02:00

Senaste släppet från AnnaGrace, fortsättningen på Ian Van Dahl, med vokalissan Annemie Coenen och producenten Peter Luts, är i stil med förra och första singeln under det nya projektnamnet, You Make Me Feel, från förra våren. Let The Feelings Go ligger etta på vår Interactive Dance Chart IDC på EuroDanceHits.com. Kanske inte kommer upp till mästerverket Just A Girl från IVD-tiden, men bär i riktningen mot sommaren.

VideoNytt # 6

2009-05-18T15:50:00.004+02:00

Sophie Ellis Bextor, vem kan konkurrera med ett läckrare namn? På det tema som hon gör sina bästa sånger, ett spår som verkligen är en mördare! Heartbreak Make Me A Dancer. Uff! I konkurrens med DJ Projects Hotel, årets sång så här långt och garanterat en massiv tuna för sommaren! Efter hennes underbara album Trip The Light Fantastic (2007), har det inte hörts så mycket från den här skönheten som får Garbo att verka alldaglig. Nu har hon i alla fall slagit sin påse ihop med den kommersiella dansmusikens superstjärnor, brittiska Freemasons. Och som sagt, det blir inte mycket bättre!

VJ Bix ostbit # 1

2009-05-13T09:19:00.003+02:00

Under den här (lätt fåniga) rubriken kommer jag posta lite sköna beats från östra delen av Europa, som kanske inte är dagsfärska men i huvudsak håller sig inom 00-talet. Ost kan ju också vara cheese, förvisso. Först ut mina absoluta älsklingar från denna östra halva av vår kontinent. Rumänska DJ Project. Från deras femte album Povestea mea (Min berättelse) släpptes singeln Eşti tot ce am (2006).

Visuellt sett (hej, jag är VJ!), så har gruppen en rätt skön spänning mellan de två DJ:erna/producenterna i teamet, DJ Maxx och Gino Manzotti - som nästan känns som något av de där klassiska komikerparen från 30- eller 40-talet - och den vänt sköna sångerskan Elena Baltagan. Hela projektet har en säregen och varm utstrålning, som tillsammans med den väldigt emotiva vemodiga musiken gör den här gruppen oemotståndlig för mig. I videon anspelas det på ett lätt vis på rumänska vampyrmyter, blandat med gotiska munkar, katedraler och hjälplösa jungfrur; rätt fånigt kanske, men funkar i själva verket väldigt bra till låten och gruppens mythos.

Folket följer Waldo

2009-05-13T05:44:00.005+02:00

Innan Marko Reijonen aka Waldo fick sitt People, var han just bara Waldo. Han släppte bl a material på och samarbetade med svenska klubbetiketten Remixed Records, bland annat den fantastiskt fina europärlan Forever (1995), med remixer från Birch & Chris samt Solid Base.

Nog är Waldo något av en finsk E-type, men kanske lika mycket det motsatta gäller. Mest är det nog hårlängden som skiljer! Vi håller dom i alla fall högt som trotsiga fanbärare för eurofolket, nu mot en ny vår! Här så deras båda respektive senaste videos, E-type med Rain och Waldo's People med Lose Control! I helgen är euronationen ett folk med Waldo's People!

Läs även andra bloggares åsikter om Waldo's People, E-type, eurodisco, eurodance, Eurovision Song Contest, ESC, Melodifestivalen

VideoNytt # 5

2009-05-13T01:08:00.004+02:00

I förra loggen konstaterade jag att Rumänien håller första platsen i euroland för närvarande. För att lägga lite bränsle på brasan, så tar vi sexiga Inna till hjälp. Hur stor som helst neråt Balkan, här hennes senaste singel Love, med den så seduktiva blandningen av svala syrerika arrangemang och studsig electroblipp, skriven av ett annat hett namn inom rumänsk dance, gruppen Play & Win, och en fräsch video till det.

VideoNytt # 4

2009-05-12T23:26:00.004+02:00

Blonda DJ Layla tar hjälp av blonda Alissa och gör snygg sval (euro)dance med blippande elektrosyntar i Single Lady. Rumänien har intagit första rummet för spännande europeisk dansmusik. Det har varit uppenbart ett tag, mer längre fram.

Läs även andra bloggares åsikter om DJ Layla feat Alissa, video, eurodisco

VideoNytt # 3

2009-05-11T21:57:00.011+02:00

Stunt, det går att göra många ordvitsar på det bandnamnet. En bunt med brittiska producenter och remixers plus sångerskan Molly Smitten-Downes, runt 2005 släppte de singeln Raindrops. 2008 satte tyska euromonstret (ja den här bloggen ÄLSKAR tyska euromonster!) Sash! tänderna i den, smashade den med sin egen klassiker Encore Un Fois, voila! en emo-dynamo av extraordinär kraft var född. Stunt hänger nu på med sitt andra släpp, I'll Be There, ett album är också i faggorna.

Läs även andra bloggares åsikter om Sash!, Stunt, eurodisco, video

VideoNytt # 2

2009-05-10T22:30:00.005+02:00

Nästa electrogubbe till rakning, även om jag tror herr Bard gärna behåller sitt granna rödskägg. Electro är det i alla fall, senaste släppet från Kropparna Utan Organ, även om jag är säker de nog har något slags. BWO med Right Here Right Now, en av de snyggaste videorna de har producerat så här långt. Regi Josef Andersson.

Läs även andra bloggares åsikter om BWO, video, eurodisco

VideoNytt # 1

2009-05-10T19:03:00.007+02:00

Infernals, d v s danska duon Lina Rafn och Paw Lagermann, senaste singelsläpp från albumet Electric Cabaret (2008), som är framröstat av fansen, är Redefinition (Of Disco). File under electro-NRG. Raaafn!

Läs även andra bloggares åsikter om Infernal, eurodisco, video

Uppdatering!

2009-05-09T22:41:00.004+02:00

Kejsi Tola har kommit med ett nyredigerat videoklipp till sin ESC-låt Carry Me In Your Dreams, det ser mycket bättre ut. Låten gillar jag lika mycket som förut! Passar på att påminna om min ESC-videomix på EuroDanceHits.com. Videomixen finns här!

Läs även andra bloggares åsikter om Kejsi Tola, Albanien, ESC, EuroVision Song Contest, Melodifestivalen, Moskva, videomix

Släpp balongerna fria ...

2009-05-05T20:03:00.002+02:00

det är vår! Ungefär temat i Shaun Bakers och Maloys senaste släpp, Give! Skön 90-talsretro i denna, blandat med typiskt 00-filter. Naiv och melankolisk. Perfekt!

Läs även andra bloggares åsikter om Shaun Baker & Maloy, eurodisco

EuroVisionDisco in da mix

2009-05-01T19:16:00.006+02:00

För att stilla lite av frossan inför ESC-finalen i Moskva den här månaden, så har jag som kreatör av månadens videomix på http://www.eurodancehits.com/, fyllt den till bredden med eurovisiondisco! Mixen finns här! Och här är spårlistan:

01. Elena Gheorghe: The Balkan Girls (Darone Remix)
02. Soraya: La Noche Es Para Mi
03. Elena Gheorghe: Te Ador (DJ Darone Remix)
04. Sakis Rouvas: This Is Our Night
05. Velvet Inc: Tricky
06. Sani: Doctor, Doctor
07. Axel Swings, Oscar Sings: Miss Kiss Kiss Bang
08. Velvet: The Queen
09. BWO: You're Not Alone (Soundfactory Radio Mix)
10. Lili & Susie: Show Me Heaven
11. Alcazar: Stay The Night
12. Man Meadow: Love Is Gonna Get You
13. Andrea Demirovic: Just Get Out Of My Life
14. Marina Popova: Crazy
15. Krassimir Avramov: Illusion (Deep Zone Remix)
16. Waldo's People: Lose Control
17. Kandystand: Love Invasion

Läs även andra bloggares åsikter om ESC, Eurovision Song Contest, videomix, eurodisco, Moskva, Melodifestivalen, Waldo's People, Velvet

Text om text ...

2009-04-03T16:19:00.007+02:00

Euron har inte rykte om sig av att ha några direkt djupsinniga texter. Säkert en riktig bedömning om man utgår från gammal trött rockestetik. Men, det djupsinniga sitter väl ändå mest i betraktarens sinne? Frågan är väl snarare om texten fungerar i sitt sammanhang. I den meningen tror jag eurons texter absolut faller på rätt sida.

För det första har den i euron främst en emotionell funktion snarare än en intellektuell, den är eggande och drivande, fungerar som ett slags rituell chanting, för åkallan och invigning i dansens exstas.

För det andra fungerar texten, d v s sången och rappen, som en förlängning av musiken, ett slags instrumentering. Rappen, d v s versen, spelar med och förstärker rytm och basgång, medan sången, som fr a ligger i refrängen, förstärker de melodiska delarna, och spelar med och förstärker syntslingorna. Sen kan man också säga att rappen och sången spelar med och mot varandra respektive med och mot rytm och melodi i den större helhet som låten är.

För det tredje så är textens mening i euron inte uttydd utan inbäddad i surrealistiska vändningar, fragment och drömsekvenser. Texten kommer lyssnaren till del inte som helhet utan som fragment, ungefär som lösryckta ord i en stormvind. De skapar en känsla av gåta och mysterium. Tolkningen är helt lagd i lyssnarens händer. Skatten ligger alltså i detta, skräpet blir till berättande collage på våra själars väggplanscher.

Chorusen till Captain Hollywood Projects sång Impossible (text av Nosie Katzmann och Tony Dawson-Harrison) från 1993, har blivit en del av mitt collage, ett fragment som talar om den postmoderna generationens syntetiska existens.

Show me a land, where someone like me can make a stand,
Make any living,
When all that you can, is tear down all you don't understand,
I find you're a little impossible, I find you're a little impossible,
Impossible to me, Impossible, Impossible for me ...

Nosie i natten ...

2009-04-02T23:41:00.014+02:00

En av mina spellistor hyllar euromästaren Nosie Katzmann. Den är en perfekt lista för tiden då kvällen övergår i natt, där tempot går in i en djupare sömn, när tiden sakta glider in i dröm.

1. Affinity 3: Late Night Letter (Radio Mix)
2. Linda M(eek): Rhythm Of Love (Unlimited Single Mix)
3. Steven Levis Project: Out Of My Head (Radio Edit)
4. Natascha Wright: Lovely Lie (Private Area Mix)
5. Kim Sanders: Show Me (Hall Mix)
6. Public Art: River (Run Dry)
7. Captain Hollywood Project feat. Nina: Nothing's Gonna Stop Me
8. Kim Sanders: Tell Me That You Want Me: (Big Five Mix)
9. Captain Hollywood Project feat. Kim Sanders: Impossible
10. Flame: Next Time (Extended Mix)
11. Culture Beat: Got To Get It (Club Mix)
12. Intermission feat. Nina: Honesty (Single Mix)
13. LOFT: Summer Summer (Radio Edit)
14. Nina: The Reason Is You (Transformer Mix)
15. Intermission: Piece Of My Heart (Piece Mix)
16. Nina: Rhythm Of Love
17. B.G. The Prince Of Rap: Can't Love You (Radio Version)
18. Kim Sanders: Ride (Dance Mix)
19. Intermission feat. Lori Glori: Give Peace A Chance (Single Mix)
20. B.G. The Prince Of Rap: Can We Get Enough (Media Edit)
21. Captain Hollywood Project: More & More (Single Version)
22. LOFT: Hold On (Respect Maximum Mix)
23. Intermission feat. Lori Glori: Six Days (Airplay Edit)
24. Nina: Until All Your Dreams Come True (Radio Version)
25. B.G. The Prince Of Rap: The Colour Of My Dreams (Dreamedia-Mix)
26. LOFT: Wake The World
27. Captain Hollywood Project feat. Nina: Only With You (Dance Mix)

Skickar med ett par videobrev för nattens drömmar: LOFT: Hold On och B.G. The Prince Of Rap: The Colour Of My Dreams.

Läs även andra bloggares åsikter om eurodisco, Nosie Katzmann

Serenity

2009-03-29T14:16:00.012+02:00

Utsliten; visst förlorar vissa saker man gillar sin lyster efter tag? Det gäller musik lika mycket som mat, kläder, böcker ... Kanske lite mer vanskligt att tala i de termerna när det gäller relationer människor emellan, men i överförd mening gäller det väl även där. Upprepningen är själva källan till att saker blir slitna, utslitna, förlorar sin lyster, det vet vi inte minst från hur kläder nöts och förstörs. Det gäller ju också saker man ser varje dag, en utsikt från fönstret, en vägg man måste stirra in i på jobbet. Samma mekanism träder också in i hur vi hör saker, inte minst musik. Alltså, musik riskerar att bli utsliten, eller rättare våran perception av den blir övermättad, uttråkad av för stor exponering av det alltför välkända.

Lite av de fenoment inträdde för mig i min relation till "supereuron", typ grupper som Culture Beat. Jag har ett långt tag hållit mig borta från dem, delvis för att motverka risken att de når ett stadium av utslitning bortom räddning. Mr Vain, nej den ligger INTE på hög rotation i mina spellistor, men när jag nu ändå återbesöker gruppen måste jag göra i alla fall en liten kapitulation. Lite fräschare, en återladdad magi och nya upptäckter.

Mr Vain är ju rätt mycket portalen in till euroriket, när den kom 1993, i konkurrens med Snaps Rhythm Is A Dancer. Mr Vain skrevs av duon Nosie Katzmann och Steven Levis, de jobbade då för Frankfurt-teamet Torsten Fenslau och Peter Zweier. Som bekant omkom Fenslau i en trafikolycka 1993, men han hann ändå lägga handen vid albumet Serenity som kom samma år. Sedan tog hans bror Frank över som huvudproducent för gruppen.

Med all respekt för Torsten Fenslaus producentkunnande, så är det ändå Nosie Katzmanns låtskrivande som är själen i Culture Beat. I bookletten avtackas han av Torsten och ges nicken Captain Hook. Hans låtar glittrar av samma sommarguld som de gjorde när jag först fastnade på kaptenens krok, någon gång 1993. Där finns en aura av något som inte är lätt att sätta ord på, Nosie gör det bäst själv. Ett slags drömsk surrealism; vemodig och romantisk. Enkelt mytiska och ironiska.

Tolkat kongenialt med en varm plastisk enkelhet av britterna Tania Evans och Jay Supreme. Lite är det sommarens kontinentala displacement, halvslummern någonstans mellan plugg och jobb, drömmar och en krass verklighet. Syntetiska eurolasrar sveper genom sommarens skuggor, soundet är den tidiga eurons, en aning brutal här och där, men också förvånansvärt glittrig och skir. En blandning av tidig clubtrance, clubhouse och euro. Det är Serenity, en vibrerande hägring av sommarregn och skuggor sommaren 1993.

Plockar två videor från albumet, dels Got To Get It, definitionen av det jag just skrivit om, kom som singel just det året. Sen World In Your Hands, som egentligen släpptes som singel först 1994. Att båda har Nosie Katzmann som upphovsman behöver knappast tilläggas.

Läs även andra bloggares åsikter om Culture Beat, Nosie Katzmann, eurodisco

Marie-Josée Riels tandställning ...

2009-03-27T17:56:00.012+01:00

får mig att gå i spinn. CanDance, Kanadas version av eurodance konkurrerar med den tyska euroskolan om första platsen i mitt eurohjärta. Emjay: Flying to the Moon vid ett framförande på Electric Circus. Hennes störst hit därefter: In Your Arms, utan tandställning.

Emjay-fascinated fanns det en myspacesida som hette, den var dedicerad till Marie-Josée Riel aka Emjay. Fascinated var ordet. Euro-kongenial så till den grad. Syntetisk blomma och naturbegåvning med rötter i samma fransk-katolska minoritet som Céline Dion, det antyder hennes namn i alla fall. Hennes röst var gäll, en sådan som lätt spricker i de övre registren, alltså helt perfekt för den galoppkåta Hi-NRG och freestyle-influerade dansgolvsextas som can-euron förmedlade. Smittande småstadsglad, sexig och med charm som kunde fälla träd. En redneckböna med stort hjärta, begåvning och energi. Direkt från sågverksbarerna i Twin Peaks nordliga skymningsland. Så rätt på alla sätt! Go Canada go!

OK, jag är Emjay-fascinated! Här lite mindre exalterat, min torra last fm-biografi över eurons skönaste:

"Kanadensisk eurodanceartist. Hennes verkliga namn är Marie-Josée Riel. Född 1974 utanför Ottawa. Hon började tidigt sjunga i ett band som bakgrundsångare. 1994 gick hon solo med sin första singel Sound of My Heartbeat. Därefter följde singlarna Fascinated och Flying to the Moon 1995. Samma år släppte hon sitt hittills enda album In Your Arms, från det kom ytterligare två singlar: In Your Arms och Point of No Return. 1997 bytte hon skivbolag från Primus till Tycoon Records och släppte ytterligare några singlar under de sista åren på 90-talet: We All Need Love, Let It Go, Over & Over, Love Will Keep Us Together och slutligen Is It For Real? 1999, hennes senaste release. Emjay uppträdde flitigt på klubbar, evenemang och TV-shower som Electric Circus och Bouge De La. Hon nominerades två gånger till Kanadas dansmusikpris Juno Awards, 1996 för In Your Arms och 1999 för Over & Over. Hennes singlar kom högt på de kanadensiska danslistorna, Flying to the Moon nådde tredje plats, och In Your Arms första-platsen."

Var är hon nu? Det är fler än jag som undrar ...

Läs även andra bloggares åsikter om eurodisco

Sett genom tre singlar ...

2009-03-23T19:03:00.014+01:00

och ett album kan man studera en av den klassiska eurodancens höjdpunkter. Det var en gång två holländska bröder, de hängde alltid ihop, som ler och långhalm. De hade sin studio på fjärde våningen, de var verkligen 2 Brothers On The 4th Floor. Bröderna Boers, Martin aka Dancability och Bobby. Martin, ska sägas, är oxå i samma bransch som mig, videoDJ! Kolla in hans videomixar här!

Martins bio förtäljer att han redan som 14-åring, 1984, börjar göra egna remixer efter inspiration från legenden Ben Liebrands radioshow Veronica. Som 17-åring får hans remixer radiovåg, och snart kontrakteras han för sin megamix av italodiscoakten Fun Fun. 1989 börjar bröderna samarbeta, de kommer upp med 2 Bros, vid den här tiden en hiphouseakt. Can't Help My Self (1990) och Turn Da Music Up (1991) släpps, rätt typiska för stilen och tiden. Det hela tar dock ordentlig fart först sedan de efter Snaps Rhythm Is A Dancer inspireras att kladda i eurodancestilen, resultatet blir Never Alone (1993), den första i en rad lysande klassiska eurodancesläpp.

En del av genidraget var att rekrytera två synnerligen kompetenta frontfigurer, sångerskan Desiree Manders aka Des'Ray, ett blont bombnedslag med en fantastiskt fin själful, varm och stark stämma, och charmknippet D-Rock, en rappare som kunde sätta sina rhymes.

Efter Never Alone kom singlarna Dreams (Will Come Alive) och Let Me Be Free, och som summering på det magiska euroåret 1994, albumet Dreams. Där finns ett par tre ytterligare spår som kunde att hittat ut som singlar utan att skämmas.

Holland/Belgien, där var verkligen eurodancens vagga, Martin kom att jobba en del för kollegan Ruud van Rijen som skapade den första renodlade euroakten Twenty 4 Seven, under aliaset Dancability gjorde han en del remixer för den gruppen.

Tre singlar, tre videor, talangen och euromagin talar för sig själv. Let Me Be Free in my Dreams but Never Alone.

Cretus skuggor ...

2009-03-22T13:12:00.016+01:00

Janina var bara 12 år. Hon berättar på ett forum att hon träffade rapparen Al Boom, bästa kompis med rapparen i Magic Affair, AK Swift, och började göra musik ihop. Förledet på hennes och hans namn blev JanAl. Al Boom, AC Hylton, Buddy JD och Buddy ST kommer upp med låten You Gotta Set Me Free i en studio i närheten av Köln. Det är 1994 och Virgin Records ger dem ett kontrakt på störten. Duon lastas in på flyget till Skottland och en video skjuts på ett gotiskt slott.

Det är mycket som är superlativ med den här produktionen. I min eurosjäl blir det smått kortslutning av sådana saker att Michael Cretus mångårige samarbetspartner Armand Volker är co-producer, det bästa från 80-talets eurodisco transplanteras rakt in i det bästa av 90-talets eurodance! Mer superlativ är coverarten till maxi-CDn, komponerad med en läcker mix av humor, ironi och syntetisk eurodroiddröm.

Det var någon het sommar för något år sedan, gick hem från jobbet genom förortssommarens lätta drömmar. Vibration och magi, någonstans bland trädens skuggor hördes en euroslinga som en fuktande svalka. Läskande och lättande, som ett sommarslott. Var det inte? ...

Janal släppte bara en låt, som så många andra små förbifladdrande euro-Schmetterlinge. De korta euroåren var som en svensk sommar, tre fantastiska månader, tre fantastiska år. Sen blev det höst. Och där i sensommarens möte mellan vemod och hopp, mellan nattens kyla och dagens värme. Där är Janal, en fulländad euroamalgam mellan sång och rapp, vit och svart, man och kvinna: Janina & Al Boom. För evigt fångad i euronattens slott och eurodagens dröm.

Här då, efter allt poetiskt pladder, uppladdad på tuben av ingen annan än en av de mest fantastiska av alla fantastiska eurochorister: Janina!

Serpska euro ...

2009-03-22T11:33:00.002+01:00

Bloggens eurorond når så Serbien. Inget europeiskt land tycks ha undkommit euroviruset när det begav sig och tacka den trashkulturella smittspridningen för det. Alla skulle ha sina Culture Beats och Fun Factorys. Och som oftast så var det de gjorde inledningsvis, i den klassiska eurostilen, det bästa de kom att göra.

Först ur är Dr. Iggy. Artistnamn för rapparen Igor Todorovic, vid sin sida hade han sångerskan Danica. De hade sin bas i Belgrad, akten släppte en rad album, från det första - Oci Boje Duge - släppt 1995, hämtas det första klippet: Nikad eller Never (Gonna Make It). En skön euromörk sak, bra stomp och euroriff. Videon sorteras under "dystopisk futurism", klassisk setting för eurovideos.

Det andra klippet kommer från likaså Belgradbaserade Beat Street. Ett mindre kollektiv egentligen, som fortfarande är aktivt, de har släppt typ en sju album. De började som en ung hiphopgrupp runt 1992, genom att uppträda på festivaler och sångtävlingar får de snart radiospelning. 1995 kommer första albumet Napokon, som betyder ungefär: Äntligen! Från det hämtar jag Pokidaj Sve, som egentligen kom året före. Ytterligare lite euronatt i denna. Och lite latex, och några catwomen ... synd att klaga mao ...

Disco Polska

2009-03-22T11:21:00.004+01:00

Det finns en hel egen nationell discostil i Polen - Disco Polo - influerad av traditionell dansmusik typ polka, 80-tals italo och 90-tals euro. Den är rätt charmig i mindre doser. Det lustiga är att euroartister kladdade rätt mycket i den stilen och gick in och ut mellan cutting edge euro och vad som närmast är att jämföra med svensk dansbandsmusik men med en väsentligt högre knasfaktor, och det säger väl en del.

Shazza, eller Magdalena Pankowska, har kallats för "The Queen Of Disco Polo". På tuben finns det mängder med klipp från denna bystiga mörka skönhet - hon är enligt sin wikibio den enda disco polo-stjärna som varit omslagsbrud åt Playboy (jaha?) - hon var typ stjärna 90-talet igenom. Här blandas och ges det mellan just mer eller mindre knasig disco polo och grym klassisk euro av allra bästa märke. Det har varit hopplöst att hitta nån vettig diskografi över damen, men det verkar som hon släppte ett mer eller mindre renodlat euroalbum runt 1994: Czego Chcesz. Runt den tiden släppte hon sin kanske största hit: Bierz Co Chcesz, första videon nedan, skön magisk eurorealism, så typisk för östeuron. Ett annat grym eurospår är Szach I Mat, andra klippet. Eurosyntarna i den gör mig just det.

Eurokraine! (2.0)

2009-03-22T10:37:00.007+01:00

Livets vatten eller Aqua Vita (Аква Віта), var en ukrainsk euroakt från Kirovograd som bestod av Igor Balan och Irina Filatova. Gruppen bildades redan 1993 av Balan men bytte uppsättning i och med att Irina kom med till det andra albumet: Tehnotronutyy, från 1996. Karriären tog fart, de deltog i ett otal musikfestivaler, fick reklamkontrakt med ett mineralvattenmärke (Aqua Vita?); deras tredje album (1997): And Now Everything Else sålde i miljonupplaga.

Vad är youtubevänner till för? Att hitta okända underbara euroakter förstås! Min tubkompis Vladimir från Ukraina, hade en fantastisk samling euro på sin kanal, tyvärr så blev han raidad av the copyriotpolice, därför inga europärlor därifrån (som jag utlovade i orginalposten på min gamla blogg). Där hittade jag denna grupp, tack Vladimir, hoppas du hittar tillbaks till tuben!

Jag konstaterade det i den ursprungliga posten och gör det igen: vilken fullständigt underbar dysfunktionell surealisteuro gruppen skapade. Bifogade klippet visar det. Eurosmör som smälter i månsken. Igor the euroboy & Irina the eurodroid. Zhenmin Zhibao (Женьмінь Жибао) från 1996.

Denis Curman ...

2009-03-21T19:27:00.000+01:00

producerade kroatiska eurodancestorheter som Nina Badric och Roxy. Curman hamnade senare i Japan och producerar den där så typiska hysteriskt upptempo eurobeaten. Kvällens angelägenheter håller oss dock kvar i Europa och då närmast i Kroatien. Roxy var, och är, som det verkar, ett kombinerat showdansgäng och eurodanceprojekt. Osäker huruvida de håller igång ännu, iaf har en av medlemmarna en youtubesida med en mängd rara euroklipp. Roxy släppte 1996 ett minialbum Sve Što Si Znao, Zaboravi, (ungefär: Vad du visste, glöm det) med ett antal remixade versioner av deras låtar. Den är i klassisk östeurostil som är så kärt för den här blogginnehavaren, tacky och helt underbart m a o. Här deras huvudspår, eurodancekoreografi i oöverträffad eurodroidstil.

EuroVision Disco Remix

2009-03-20T18:07:00.001+01:00

Rumänien gör bland det bästa inom dans och pop för närvarande. Remixerna på deras ESC-bidrag, Elena Gheorghes The Balkan Girls visar inte minst det. DJ Darones mix i discohouse-tappning sticker ut särskilt. Han har också remixat Elenas låt Te ador och gett den en snygg discohouse-dräkt med lätt kryddning av balkantribal. Sen får vi inte missa hans electrohousetrance-remix av No 7:s Here I Am, där DJ Projects ängel Elena Baltagan gästspelar!

Läs även andra bloggares åsikter om DJ Darone, Elena Baltagan, Elena Gheorghe, EuroVisions Song Contest

Spooky ...

2009-03-18T05:18:00.000+01:00

tyske DJ:n Marc Aurel aka Marc Auerswald har inte uppdaterat sina hemsida sen 2002, ändå är den i full funktion! Hans senaste släpp, som kom 2002, The Sound Of Love, loopas i det oändliga på hans hemsida. New single out 17.03.02 utlovas det. Ungefär som stiga ombord på ett spökskepp där allt är framdukat, radion går, lamporna lyser men inte en levande människa syns till. Vad har hänt? Ett stort mysterium.

MTV Party Zone fanns det ett program, vet inte ens om det existerar längre, en video flimmrade förbi. En sån där som fastnar som kåda från blödande träd brukar göra. Det var nån sån typisk tidig 2000 vocal trance med någon eterisk tjej som flöt omkring i luftrummet klädd i skir röd slöjklänning. Uppfattade varken artist eller låtnamn. Senare hittade jag igen den, mer av en slump. Det var vår mystiskt förvunne DJ Marc Aurel som stod bakom den. Running; kom 2002. "Right after "THE SUN", MarcAurel has got a new rocket-like-start with his newly published hit called "RUNNING". The soft vocals combined with the impressive melody put the audience immediately under his spell." Säger bion på hemsidan. Var hans andra singel, den första The Sun kom året innan. Hans senaste, eller sista?, var the Sound Of Love.

Bion säger just inget om hans bakgrund eller öde, den beskriver mest hans två år i rampljuset, inget mer. Egentligen är det perfekt, jag vill just nu inte veta mer, det räcker så. En digital tidsmaskin, som visar hur oändligt snabbt tiden snurrar, sju år sedan är sjuttio år sedan i dansmusikens värld; den går så extremt mycket fortare än den vanliga tiden, gör dansmusikens tid och utveckling. Loopad in i evigheten snurrar The Sound Of Love sedan sju år på hans hemsida.

Så videon då, på discogs får man veta att sångerskan heter Betty Cangemi, även hon är lite av ett mysterium, hon återfinns egentligen bara på den här låten, sen är också hon spårlöst försvunnen. Kanske är det hon som är med i videon. Den utspelar sig i en rätt märklig stad, omgiven av torra berg och vad som verkar vara öken. Plockar också in hans sista släpp. Han framstår där mest som en exhibitionistisk Dieter Bohlen, med tvättbräda och typisk clubbers pälsmössa. Väldigt tyskt, smått vulgärt, och übersexistiskt. Lite som Alex Christensen, och därför funkar det ju. Sångerskan Anna Maria Kaufmann levererar som bara tyska sopraner kan. Möjligen i konkurrens med Sarah Brightman, som ju också började som sångerska i discooutfitten Hot Gossip. Men det är en annan historia.

Änglarnas tårar ...

2009-03-18T05:00:00.002+01:00

Lacrimi de inger på rumänska. När man hör DJ Projects sångerska Elena kan man nästa förstå det. Det finns språk och språk. Ett av de vackraste ord jag vet, både grafiskt, ljudmässigt och innehållsmässigt är spanskans esperanza, hopp. Har du hört Sven Väths technospår med samma namn förstår du vad jag menar. Lacrimi de inger ligger inte långt efter. 10/10.

DJ Project bildades 2000 i rumänska staden Timisoara av DJ Gino Manzotti (Handke Guiseppe) och DJ Maxx (Floarea Ovidiu Nicolae). Något år senare anslöt sig sångerskan Elena Baltagan. Sex studioalbum och en mängd singelsläpp har följt. Väldigt populära i Rumänien och ett otal priser, bl a MTV Awards. Släpp på Ministry Of Sound. Senaste singeln är Hotel (översta klippet), Lacrimi De Inger släpptes 2007, nedersta klippet.

Läs även andra bloggares åsikter om eurodisco, video, DJ Project

EuroVision Disco III

2009-03-18T04:54:00.000+01:00

BWO:s upptempoversioner av sitt Mellobidrag You're Not Alone, är ju rätt mycket starkare än balladversionen, men jag har väl en bias för dansgolvet. Att Oscar Holter (från EBM-outfitten Necro Facility) håller tätfanan när det gäller remixar på svensk electro-NRG har han ju tidigare visat i sitt arbete med BWO; nu också med remixen på Lili&Sus(s)ies Show Me Heaven, som utglänser de flesta av de andra versionerna. Han är sedan 2007 knuten till Lionheart Music som producent och låtskrivare. Hans remix av Shirley Clamps Med hjärtat fyllt av ljus är en liten pärla. Kolla in hans remix av Sibels Walking Away. För att nämna några. Men inte bara i mellofestivalen gör sig svensk electro-NRG hörd, utan även i Polens ESC-uttagningar, nu med duon Man Meadow (Fredrik Olofsson & Niklas Vestberg), i en sleazy-NRG låt som Dieter Bohlen inte skulle skämmas för: Love Is Gonna Get You. Skriven av Thomas G:son och Andreas Rickstrand, den senare med ett eurodance-CV som inger respekt.